Kyrkstallar – gångna tiders parkeringshus

Stallet vid Håbols kyrka

På vissa ställen i Sverige finns kyrkstallar bevarade. Till exempel i Håbol och Laxarby. Vid våra kyrkor idag är som regel trängseln inte så stor så några parkeringshus lär inte behövas. Annat var det förr. Det kan man bland annat se på storleken på kyrkor.

På 1600-talet infördes kyrkogångsplikt, vilket innebar att man var skyldig att närvara vid
högmässan varje söndag. Då fanns inga media; tidningar, radio, TV, internet och sociala media.

Enda sättet för staten att nå ut till folk var att använda den enda kanal som fanns och var väl organiserad – kyrkan. Genom kyrkogångsskyldigheten kunde man nå ut till hela befolkningen.
Kyrkan hade en mängd ”världsliga” uppgifter fram till på 1900-talet. Kyrkogångsplikten
avskaffades dock med 1809 års regeringsform. Även om tvånget togs bort så hade kyrkan många uppgifter att sköta. Den hade hand om folkbokföringen fram till 1/7 1991, då skatteverket fick den uppgiften. De så kallade husförhören var inte bara förhör om religiösa kunskaper. De var också en avstämning /kontroll av vem som bodde var.

Parallellt med kyrkobokföringen fanns mantalsskrivningen, som var underlag för beskattningen.
Folkbokföringen omfattade var folk bodde, vart dom flyttade in eller ut i församlingen, dopböcker
och dödböcker. Vidare fick folk gå till församlingsprästen och anmäla födelse, dödsfall och vigslar.
Husförhörslängderna bytte namn till församlingsböcker år 1895. Alla dessa uppgifter är en
”guldgruva” för släktforskning i vid mening. Kan numera nås med din dator hemifrån genom
”Arkiv digital”, som kostar drygt 1.500 kronor per år i prenumeration.

Vid gudstjänster var det inte bara långa predikningar och förmaningar. Det pålystes kungörelser och
beslut från såväl statsmakten som vad som hänt inom församlingen. Det kunde ta flera timmar i
anspråk. Dessutom var kyrkbacken socknens naturliga mötesplats. Affärer gjordes upp, ”skvaller”
dryftades och information utbyttes och spreds, människor träffade varandra. Det kunde ta lång tid –
kanske huvuddelen av dagen. Därför var det viktigt att hästen – kanske gårdens viktigaste ägodel
och fortskaffningsmedel – kunde få en dräglig tillvaro under ”vilodagen”.

Kyrkstallet var ursprungligen avsett för prästens häst, men byggdes sedan ut för de olika
hemmanen. Stallarna i Håbol, som du ser på bilden, är från 1888 och omfattade ursprungligen 28 stallar, varav nu återstår 22. De var från början privata, men tillfördes församlingen år 1914. Stallarna måste grundligen ha renoverats med hänsyn till nuvarande skick. Sockeln är gjuten, brädpanel och tak i gott skick. Man kan förmoda att stallarna använts fram till andra världskrigets slut, då bilepoken
kom. De är numera byggnadsminnesförklarade.

Nu används stallarna som förråd av diverse saker. Bl.a. finns Håbols församlings sista likvagn ”installad” där. En traditionell likvagn med stång för två parhästar.

Olof Bågenholm